Frigör din potential med en terminal shakeout!

Tanken om frihet är fängslande

Vi är födda in i ett färdigt system

När vi föds kliver vi rakt in i ett färdigt system. Vi får ett namn, en kultur, en uppsättning normer och ett paket av oskrivna regler som berättar för oss hur världen fungerar. Vi lär oss hur man firar högtider, hur man hälsar, hur man ska bete sig i klassrummet, och vad som anses “rätt” och “fel”. Och efter ett tag går allt på autopilot. Hjärnan älskar rutiner för det sparar energi och utrymme. Så det blir lika självklart att hänga upp en julstjärna i december, som det är att vrida om ett dörrhandtag.

På många sätt är det här fantastiskt. Det gör att vi kan leva tillsammans utan att hamna i kaos. Vi behöver inte fundera varje dag på om vi ska betala skatt, eller vilken sida av vägen vi ska köra på. Vår kulturella och sociala prägling håller ihop samhället och gör livet enklare.

Men samma prägling kan också begränsa oss. För det vi lär oss tidigt blir lätt våra sanningar. Våra värderingar, rädslor och övertygelser, känns självklara bara för att vi aldrig sett något annat.

Vi lever våra liv i effekten av våra samlade erfarenheter och minnen

När vi gör som vi har lärt oss att göra, och tänker, känner, tycker, så lever vi våra liv i effekten av programmet och minnet. Effekten består av olika typer av feedback från omgivning och nervsystem, som visar sig som stress och olika känslolägen. Vi försöker fly obehaget och jaga det som behagar oss. Det gör oss rädda och gör att vi håller oss i vår komfortzon. Vi bli fast och begränsade av våra övertygelser.

Den vuxna människans potential hålls gisslan av rädsla för konsekvenser om de gör något, men räds inte för konsekvensen av att inte göra någonting alls.

Ett barn reflekterar inte över sin egen begränsning

Ett barn kan säga att den ska bli pilot när det blir stor, för barnet kan inte reflektera över sin egen begränsning på det sätt som vuxna gör. En vuxen har kunskapen och förmågan att se alla hinder. -Jag är för gammal, -har inte råd, -jag har inte rätt betyg, -jag har inte rätt utvecklade förmågor. Vi utvecklar en intern dialog som varnar oss och oroar oss , och får oss att tveka. Det kan självklart vara bra, eftersom hjärnans främsta uppgift är att skydda oss. Men det gör också att att vi begränsar oss och inte når vår fullaste potential.

Avintegration vägen till ditt sanna jag.

När vi resonerar med andra perspektiv och vågar ifrågasätta våra egna inlärda sanningar händer något viktigt. Det skapar avstånd till de automatiska programmen. Det ruckar på autopiloten. Det är nästan som en intern “terminal shakeout” en skälvning som skakar loss det som inte längre tillhör oss. När du avintegrerar dig själv, gör du plats för något större: friheten att själv välja vem du vill vara, vad du vill tro, vad du vill skapa och hur du vill leva.

Det är egentligen hela poängen. Livet är inte menat att styras av gamla program, det är menat att levas av en medveten individ som är vaken, närvarande och fri.

När slöjan lyfts, när egot skakas om och när autopiloten kopplas ur, då står du där som 100% dig själv. Inte som kulturens produkt. Inte som din historiks fånge. Utan som en människa som äntligen valt sin egen existens med öppna ögon.

Därför är avintegration så befriande. Det är som att fabriksåterställa sitt inre operativsystem och frigöra sig från de delar som låser ens tankar, känslor och framtida val.