Tanken är full men pumpen fortsätter gå- sanningen om metabol friktion.

När vi fyller på mer bränsle än vad "tanken" rymmer , måste kroppen hantera överskottet.

Tanken är full men pumpen fortsätter att gå.

Tänk att du står på en bensinmack, och bilen är redan fulltankad. Du trycker på handtaget, bensinen väller ut på marken. Du försöker desperat fånga upp överskottet i dunkar. Men det bara fortsätter och tar inte slut. Föreställ dig att detta sker varje dag , varje vecka ,året runt. Då har du den perfekta bilden för metabol friktion. När insulinet inte längre kan fylla redan överfyllda celler, kvarstannar sockret i blodet. Med höga nivåer av glykos i blodet producerar kroppen mer insulin i sin strävan att göra sig av med sockret. Men det blir som att hälla bensin i en överfylld tank från en bensindunk, samtidigt som tankningen fortsätter. Det underliggande problemet är att det aldrig finns "tomrum" i tanken. Och det beror på att bilen aldrig hinner förbruka någon bensin, innan tankningen sker igen. När bensin rinner ut på marken orsakar det skador. I kroppen motsvaras det av en systematisk låggradig inflammation och oxidativ stress. Det är"Spillet"som skadar kärl och organ. Är man är ung märker man inte så mycket av det ,men över tid kommer denna låggradiga belastning förr eller senare utvecklas till insulinresistens, metabolt syndrom och typ2 diabetes.

Effekten av tomrum är utrymme, återhämtning, ökad insulinsensibilitet, vila och autofagi

Tom tank =normalläge för våra förfäder

När våra förfäder levde på jakt och fiske så fanns ingen måltidsordning, man åt sig mätt när jaktlyckan var god, och det kunde gå dagar utan mat. När de väl fick tag i mat så tankade de systemet fullt. Tomrummen gav kroppen återhämtning. Cellerna städades ur, insulinsensibiliteten återställdes och tanken tömdes. Idag har vi tagit bort tomrummet och ersatt det med mer ifyllnad, vi tankar en bil som redan har tanken full. Under 99% av människans historia har tomrummet (frånvaro av mat )varit vårt normalläge. I vår moderna värld har vi lärt oss att tre mål om dagen(plus mellanmål) är det normala. Men ur ett biologiskt perspektiv är detta ett extremt nytt experiment. Ända fram till 1500-1600-talet var standarden två huvudmål om dagen. Tvåmålssystemet fortsatte under bondesamhället med så kallad dagvard och nattvard.

Vid lunch blir vi som en av Pavlovs hundar

Att äta tre mål om dagen är ett relativt nytt begrepp som började i samband med industrialismen på1800-1900 talet. När folk flyttade till städer och började jobba i fabriker. När rastvisslan på fabrikerna ljöd, var det en signal för att det var dags att äta. Detta har vuxit fram som en kulturell konstruktion, snarare än ett biologiskt behov. När Ivan Pavlov i början på 1900-talet visade med sina hundar att de genom betingning kunde lära sig salivera när en klocka ringde, förknippade de ljudet med mat. kroppen skapade en förväntan som aktiverades långt innan ens maten ställts fram. På samma sätt fungerar det för oss idag när vi närmar oss fikapaus eller lunch. Hungerhormonerna kickar igång redan när vi tittar på klockan, och upptäcker att den närmar sig lunchtid. Vi lyssnar på kroppens signaler och tror att vi inte klarar oss utan mat. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har det varit så lätt att hitta mat, och ändå är vi konstant hungriga.

"Hälsa är inte något man har tills man blir sjuk , utan något man själv måste bygga med vardagliga vanor och beslut"

Referenser & fördjupning:

Denna studie förklarar hur hyperinsulinemi (för mycket insulin) drivs av konstant matintag.:https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4587882/

En genomgång av hur celler återvinner sig själva när energiintaget upphör (fasta).:https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC2990190/

Visar att människan är optimerad för perioder av fasta och att det moderna mönstret med mat hela tiden (metabol friktion) leder till sjukdomar..https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMra1905136

Visste du att forskning från Harvard visar att vårt sug efter mat ofta styrs av miljösignaler och hjärnans belöningssystem snarare än kroppens faktiska energibehov? Läs mer:https://nutritionsource.hsph.harvard.edu/cravings/